aliceaz

Jag har klippt mig idag med Karen, sen satt vi vid starbucks i ungefär en timme och bara pratade. Jag kan verkligen prata om allt med henne, redan, det känns som jag har känt henne så mycket längre. Love her. Sen träffade vi Maddie och en av hennes kompisar vid Orange ....something. där de gör fryst yoghurt, muuuums.

Det har inte hänt så mycket idag egentligen. Karen lagar riktigt god mat! Och hon bakar. Kan det bli bättre? Oh,  ja det kan det...

WE HAVE A MAID, no more cleaning. Den ni, mamma och pappa. ;)
Och just det, jag tänker på engelska. Det känns rätt sjukt.

God morgon för er och godnatt för mig!

Hej hej!
Klockan är 7 på morgonen och jag går tydligen fortfarande på Sverigetid. Det är 9 timmars skillnad bakåt i tiden. I tisdags när jag kom hem från skolan med Maddie så skulle jag ta en nap vid 3-4 tiden, det slutade med att jag sov till 9 dagen efter. Minus den timmen jag var uppe mitt i natten.

Igår.
Maddie väckte mig då vid 9 och sa att hon skulle till sjukgymnasten med sitt knä. Efter det så frågade hon om jag ville med till hennes volleybollträning, som jag följde med på och tog med kameran. När jag kom in sa ALLA i kör Hiiiiii! Det lät rätt kul. En av tränarna var helt förundrad över att jag skulle vara borta från min familj i ett år. Men det var kul att titta på träningen och se andra människor slita medans man sitter där och tar det lugnt. Efter ett tag så blev det för kallt för mig, det var myyyycket A/C i den salen så jag gick ut och blev genast för varm istället. Jag älskar värmen här. På kvällarna är det helt underbart.

Efter volleybollen skulle Maddie's två vänner komma över och göra något amerikanskt godisliknande till mig, men de kunde inte så Maddie tog mig till ett stort mall istället, vilket hon sa var det minsta. Det var så mycket större än i Sverige... Jag hittade två t-shirts som jag kan ha i skolan, jag gillar inte skolans regler.

När vi kom hem så stod vi och pratade med Rob i köket, jag äääälskar huset, tills Karen kom hem. Då bestämde de sig för att jag måste testa den mexikanska maten i Oro Valley, så vi tog bilen och körde dit. Jag delade nachos med Maddie, det var sååå gott. :) Sedan åkte vi till Target, ett ställe som har Allt.

När vi kom hem så visade jag familjen det svenska godiset som jag tagit med mig, djungelvrål, gott&blandat, bilar, maraboe och blandgodis. Karen var skeptisk till de sura laktrits döskallarna, men sen gillade hon dem. De trodde att jag skulle tycka att amerikanskt godis var tråkigt jämfört med svenskt. Haha, no way! I love the American candy.

Jag älskar min värdfamilj, de är underbara. Man känner sig verkligen som en i familjen. Jag har ett eget rum med en nyinköpt säng, som är himmelsk, en garderob och ett eget badrum, som jag älskar!

Nu hade jag tänkt lägga in lite bilder på facebook, om jag orkar. Och sedan försöka somna om igen innan Karen väcker mig och jag ska följa med henne till frisören, jag kanske klipper mig jag med.

Ha det bra Sverige!
PS. I LOVE AMERICA!

Hi! Jag är i Oro Valley, AZ!

Jag åkte från lägenheten i Malmö vid 11.30 i måndags, svensk tid och kom till Kastrup 12.10. Mitt plan skulle gå 14.20 så det var bara att gå genom alla kontroller och säga hejdå till min familj, vilket var jätte jobbigt. Jag började gråta när jag kramade om min bror och insåg att jag inte skulle träffa honom på nästan ett år. När jag hade kramat om min mamma och pappa och gråtit lite till så fick jag gå genom passkontrollen för att hinna med boardingen.

Första planet gick till New York, JFK och där skulle jag byta till ett plan till Phoenix. Jag skulle ha cirka 2.45 h på mig att gå genom alla kontroller, hämta min väska och lägga den på ett annat band och hitta min gate. Enda problemet var att flygplanet från Köpenhamn höll kvar alla passagerare i en timme vilket gjorde att jag bara hade 1.30 h på mig. Som tur var fick jag gå före alla på planet och springa till Immigrationkontrollen. (Allt gick bra.)

Efter det fick jag stå och vänta på att mitt bagage skulle komma på rullbandet så jag kunde ta det till transfer-rullbandet. Därefter blev jag tillsagd att jag skulle ta airtrain till en annan terminal. Att flänga runt på en av USAs största flygplatser när man har en timme på sig är inte det roligaste man kan göra, jag var helt sönderstressad. När jag kom till rätt terminal så fick jag fråga en otrevlig personalgubbe om vägen till min gate. Även där fick jag gå före en lång kö för att hinna med mitt flyg. När jag kom till min gate, med en halvtimme kvar så ser jag att man måste ta shufflebussar som tar en till den gaten man skulle till, så det fick jag vänta på i 20 min.

När jag äntligen kommit fram till den rätta gaten, planet skulle gå 7.30 pm, och jag var där 7.35. Då får jag reda på att mitt plan är 3 timmar försenat. Jag missade inte mitt flyg iallafall, men JFK är inte den roligaste flygplatsen att vara fast på i 3 timmar.

När jag satt och väntade fick jag ett sammanbrott. Jag kommer inte åka till Sverige fören om 10 månader. Jag ställde mig själv en massa frågor om hur jag kommer uppleva mitt år och jag blev jätteosäker. Har jag gjort rätt? Kommer vi ha något att prata om i bilen?

Efter mina 3 timmars väntetid så sitter jag på mitt sista flygplan innan jag kommer fram till Phoenix. När jag kom fram till flygplatsen 1.15 am och ut till där anhöriga hälsar alla välkomna så såg jag min värdmamma Karen och min värdsyster Maddie hålla en stor skylt med "Välkommen Alice! Vi älskar dig!" och min värdpappa Rob med filmkameran i högsta hugg. Då visste jag att jag hade gjort rätt. Detta är min dröm.

I bilen påväg hem till Oro Valley så pratade vi om allting, det var inte någon pinsam tystnad eller påtvingade skratt. Jag har den perfekta värdfamiljen för mig.

Inte för att jag såg så mycket på bilresan hem, men nu i dagsljus är det riktigt vackert. Jag bor i ett mysigt område med kaktusar och stora, fina hus.

Idag blev jag väckt kl 6.00 am och skulle göra mig i ordning för att gå till skolan och göra prov och skriva in mig. runt 7 am så blev jag kört till skolan av Rob och han hjälpte mig hitta till inskrivningen. Då fick jag ett prov med tre delar i handen. Det första delen fattade jag ingenting på, där var det ord som jag aldrig sett innan och jag skulle berätta vad de handlade om, jag fick 4 alternativ. De andra två delarna var lätta. När jag var klar så mötte jag Rob och då visade det sig att jag blivit inskriven som SEEEENIOR! Jey me!

Efter alla väntetider (from 7 am to 1 pm) så åkte jag och Maddie till.....öhm...ett matställe och köpte baguetter och pommes, sjuuuukt gott och körde en runda runt Oro Valley och sedan hem. Vi kom in, vi tog AV oss skorna (!) och satte på tvn och kollade på Pretty little liar. Sedan blev jag för trött så jag gick och la mig vid 3 pm och nu sitter jag här halv 5 på natten.

Jag älskar naturen här, den är helt underbar. Berg runt om oss och kaktusar överallt. Riktig öken, fast i ett samhälle. Oh, och jag ÄLSKAR engelskan. Den är inte ful, som en del av mina vänner hade hoppats på, den är fin. Inte Texas-ish. :) Det känns lite konstigt att höra engelskan överallt och inte svenska. Men jag gillar det, då fattar jag att jag är i USA. Det är fortfarande svårt att fatta.

Nu hade jag tänkt att packa upp lite av mina kläder och sedan somna om igen. Oh, btw, när jag gick ut igår morse 7 am så hade jag jeans på mig, efter 5 sek var jag inne igen och bytte om till shorts. Här är riiiiiktigt varmt! ;)

Ha det så bra i kalla Sverige! :D

Canyon Del Oro High School. Skolans campus. :)

okej. jag skrev värsta långa inlägget och nu försvann det. jag orkar inte skriva det igen så ni får vänta på när jag berättar om min resa i någon dag...

Heeeej!
Jag har knappt en timme kvar i Sverige, sen bär det av mot Kastrup, Danmark. Vi ska åka om en halvtimme, En HALVTIMME! Jag har väntat på detta sedan oktober förra året, och nu är det inte ens en timme tills jag åker.

Mitt plan från Köpenhamn till New York går 14.20 och där byter jag till Phoenix så att jag är framme 10.12 pm lokal tid och sen ska jag sätta mig i bilen med min värdfamilj. Sooom jag längtar! Tänk värmen... där är cirka 35 grader nu. Jag kommer inte sakna det svenska vädret iallafall. ;)

Ni får ha ett skitbra år utan mig i Sverige och så ses vi när jag kommer hem. Jag älskar min familj och mina vänner, tack för att ni finns.

Alice

Nu sitter jag här i min lägenhet i Malmö, sista dagen i Sverige. Imorgon runt halv 11-11 så tar min familj och jag bilen till Svågertorp för att byta till tåget till Kastrup. Imorgon börjar mitt äventyr. Jag har så blandade känslor, jag längtar riktigt mycket men tanken på att åka iväg och inte komma tillbaka på 10 månader skrämmer mig. Det är detta som jag har drömt om så länge och nu är jag äntligen där. Det finns så mycket som gör så att jag vill stanna, men detta är min dröm. Om jag inte hade åkt hade jag ångrat det resten av mitt liv. Det som jag riktigt stör mig på just nu är att mina kompisar i Sverige kommer ha tagit studenten när jag kommer hem, och då har jag ett år kvar. Jag hade tagit studenten nästa år...Men vad spelar ett år för roll om fem år?

Jag kommer flyga från Kastrup till New York och sedan byta i New York till Phoenix. Jag har cirka 3 timmar på mig att gå genom passkontrollen och säkerhetskontrollen innan flyget till Phoenix går, tänk så hinner jag inte?

På tisdag så sa min värdmamma Karen att jag ska till skolan för att göra ett prov, därefter ska de bestämma om jag ska bli junior eller senior. Jag får hoppas att jag inte är alltför förvirrad och trött, jag vill bli senior.

Så många funderingar och förhoppningar...
Jag vet iallafall att detta året kommer bli det bästa i mitt liv.

Okej, tre dagar kvar.
Om exakt tre dagar sitter jag i bilen från flygplatsen i Phoenix påväg till Oro Valley, Arizona. Hur sjukt lite tid är inte det? Det har alltid varit så långt tills jag ska åka, men nu är det så nära. Det känns skrämmande men så härligt på samma gång.

Jag kommer ihåg när jag först skickade in ansökan om ett utbytesår i USA, hur nervös jag var inför min intervju i Lund någon gång i oktober och hur glad jag blev när jag fick brevet att jag hade blivit antagen. Det kändes som så lång tid kvar, men nu sitter jag här med bara tre dagar kvar i Sverige. Tiden går snabbt. 

Idag när jag höll på att packa så knackade det på dörren. Helt plötsligt så hade jag ögonbindel och bundna händer bakom ryggen. Jag blev placerad i en bil och kördes iväg. När jag hade fått av mig ögonbindeln och hade händerna fria så såg jag en samling med mina vänner. Svedala-vänner och klasskompisar. Vi satte igång engångsgrillar och grillade marshmellows och korv, vilket var jättemysigt och väldigt uppskattat. Tack så jättemycket för kvällen och speciellt tack till Viktor och Alison som arrangerade allting. :)

Nu tjatar mamma om packningen, så jag får väl fortsätta...
Ha det bra! :)


Mitt nya hem! :)